Förvirrad..

Minns ni att jag i min gamla blogg pratade om min hårfärg..? Det är ju så att innan jag fick barn var blond. Okeej, inte naturligt men ändå. Min frisör Mattias tjatade på mig i 6år om att jag skulle bli mörk. Och när jag fått William så blev jag så mörk i mig själv att det inte längre gick att färga mig ljus. Så då gick jag med på att byta lag ;) Och efter ett tag så vande jag mig och nu kan jag inte se mig själv ljus.

Så var det ju så att jag i min förra blogg berättade om att jag köpt färg på Willys istället för av Mattias. Å den färgen heter Ebenholt. Vilket ju gjorde mig SVART å inte mörkbrun..! Men snyggt svart är den :) Så jag har fortsatt med den. Bara det att jag inte sagt ngt till Mattias...

Och nu när jag var där igår ett år senare.
(jaaa, jag har slarvat. Men bra kvalité hade jag ändå)
Ni vill väl veta vad Mattias sa om min "nya" hårfärg!? Det var ju det jag tänkt berätta igår.. Han tyckte att det var på tiden att jag hade fattat!! Nyansen varperfekt också :) Inte för kall men inte varm. Levande. Han har tyckt hela tiden att jag skulle bli svart men att jag är en fegis.
Jag tycker nog att jag är mer av en vane människa ;) Gillar jag något så håller jag fast vid det tills det inte går längre eller om det av en händelse sker förändrig.
Okej det gäller väl inte allt men mycket. Men speciellt hår och vissa kläder :) bla.

Så nu kommer jag väl att vara ebenholtsvart tills det av en händelse sker något, eller inte.
Det var det jag skulle säga!

Hepp!