De blåser i olika styrkor.. Men ofta blåser de så hårt att det piskar i ansiktet. Jag försöker mota bort de hårda men det ger inte vika. Det gör ont, så ont! Men vinden viker sig inte en tum. Jag trampar på i motvind för att försöka nå målet, men det känns oerhört långt borta. Ibland mojnar det men styrkan tilltar allt som ofta.. Å då går jag där i den starka motvinden igen, ingen hör mig eller ser mig. Ensamheten är ett faktum.
Kanske det vore bättre att vända och få den i ryggen i stället, då skulle jag ju blåsa åt ett annat håll. Och kanske skulle det inte göra lika ont.. Jag vet inte om jag ska trotsa den hårda vinden och hoppas på att den mojnar eller om jag ska vända den ryggen och låta den blåsa mig åt ett annat håll. Då den mojnar och istället smeker mig då trivs jag i vinden..
Kanske träden visar mig vägen!?
Ack, den kvällen
9 timmar sedan
2 kommentarer:
Vad roligt att resan din redan är vid dörren:) Hoppas det blir super bra.
Hoppas du kan sova något nu hihi,
Ha nu en underbar resa och sköt om dig, kjamen
Låt vinden visa vägen...kanske?
Skickade medd idag..inget svar?
Hoppas du får en underbar resa!!Kram
Skicka en kommentar